Hörde på radion igår om statsministerns förslag att höja pensionsåldern till 75 år på sikt.
Jag antar att det finns någon slags poäng i att vi behöver arbeta mer eftersom medelåldern höjs men jag blir ändå väldigt provocerad av uttalandet.
Jag tycker att det befäster den bild jag redan hade av den sittande regeringen, nämligen att den anser sig ha gjort allt den behöver göra och att anledningen till den arbetslöshet vi har i Sverige främst ligger i en ovilja hos befolkningen att arbeta.
Alliansen har inför de senaste valen framgångsrikt delat upp inrikespolitiken i två alternativ, arbetslinjen och bidragslinjen, där de själva representerar den första och oppositionen av någon anledning funnit sig i att representera den senare.
Det ligger på sätt och vis en sanning däri. Regeringen driver en politik där anställningen är
grundläggande för åtnjutandet av ”det goda livet”. Den som jobbar har fått sänkt skatt och de som är beroende av socialförsäkringssystemet har fått mindre att leva på. Det här är inget nytt, framförallt är det ingen ny moderatpolitik.
Detta har färgat av sig på löneförhandlingarna där den sänkta skatten används som argument för att arbetsgivarna inte ska behöva höja lönerna lika mycket.
Tanken med jobbskatteavdraget påstods ju vara att de där extra pengarna i plånboken skulle locka fler otacksamma och lata, emellertid fullt arbetsföra medborgare med
kompetens som arbetsmarknaden efterfrågade, till att sluta hänga runt och leva glassigt på de generösa bidragssystemen och gå ut och ta ett jobb.
Moroten ruttnar bort och kvar finns piskan, för de som helt eller delvis överlever tack vare
socialförsäkringar har inte fått samma skattesänkning samtidigt som grunden för hur ersättningen beräknas sänks när lönerna går ner.
Det är inte idén om att vi ska arbeta mer som är problemet, utan när. Om man på sikt fick ner arbetslösheten kunde vi ha fler 20-åriga svetsare och rörmokare istället för 73-åriga dito. Nånting säger mig att det skulle vara positivt ur sjukskrivningssynpunkt ifall arbetskraften inte har en onödigt hög ålder.
Nej, uttalandet känns inte helt genomtänkt utan är kanske bara ett knep för att dölja januaris budgetunderskott på 14,6 miljarder (12,2 miljarder mer än beräknat). En regering som får sitt mandat från bilden av att de tar ansvar för statsfinanserna vill hellre diskutera mer ansvar än det faktum att de själva inte lever upp till sitt rykte.
Hmmm, jag vill så gärna komma på nå’t smart att säga. Men jag kom ihåg att inför det senaste valet blev jag så irriterad på Reinfeldt som i princip sade i samma mening att vi måste lösa ungdomsarbetslösheten och höja pensionsåldern. Hör han inte själv att det inte riktigt går ihop?
Jag kommer inte ihåg att han har sagt det, men det är nog möjligt. Notera att centern samtidigt vill diskutera möjlighet till löjligt låga ungdomslöner och folkpartiet vill införa inriktningar på gymnasiet med nästan obefintlig möjlighet till vidareutbildning. Reinfeldt talar ju om att införa möjligheter till omskolning mitt i livet för dem med slitiga jobb, men är det vettigt att läsa in gymnasieämnen vid 55 års ålder? Detta krävs ju för att kunna läsa vidare och på sikt ha möjlighet att jobba med något som är mindre fysiskt krävande. Dessutom kan man fundera på hur de som utbildar sig då står sig i konkurrens med dem som jobbat i samma sektor i kanske 20 eller 30 år. Känns som att risken blir att många kommer att jobba inom lågutbildade yrken till lägre löner än idag tills de går sönder eftersom det i själva verket saknas möjlighet att byta yrkesbana.
Jag tror att jag vet vad du pratar om gällande Folkpartiets åsikter då jag såg nyligen att vår ”härliga” utbildningsminister Jan Björklund tycker att vi ska ändra yrkesutbildningarna på gymnasiet pga att antalet gymnasieavhoppare ökar. Enligt honom bör vi ordna yrkesutbildningar som enbart inriktar sig på det praktiska och som man kan anpassa att vara mellan 1-3 år långt. Jag förstår inte hur han tycker att detta är en bra lösning eftersom det sänker kompetenskravet bland de som utbildar sig. Lösningen blir kortvarig (eftersom vissa kanske inte hoppar av), men inte långvarig. Den kommer att få konsekvenser. Förhoppningsvis är folk smarta nog att inte stödja detta. Jag tror inte på att lösa frågan genom att göra gymnasieutbildningen lättare och med lägre krav. De får komma på något bättre.
Den aspekten hade jag inte tänkt på, men det är ju också ett stort problem med förslaget. Man kan dock fråga sig vilka som ska stötta honom i detta, skoltrötta högstadieelever får ju inte rösta.
Instämmer!
Helt klart borde ungdomarnas jobb prioriteras.
Ja, man borde utgå ifrån hur många år av vårt liv vi måste arbeta. Under vår arbetsföra ålder är vi i snitt arbetslösa 5 år (lågt räknat). Man kommer ganska långt genom att fylla den luckan först, inte minst med tanke på att staten då får sina intäkter många, många år tidigare än om man bara senarelägger pensionen.